St GeorgesÂŽs Day

Major Gowen

St Georges day old boy!

The Major: Strange creatures, women. I knew one once… striking-looking girl… tall, you know… father was a banker.

Basil: Really?
The Major: Don’t remember the name of the bank.
Basil: Nevermind.
The Major: I must have been rather keen on her because I took her to see… India!
Basil: India?
The Major: At the Oval… fine match, marvellous finish… now, Surrey had to get thirty-three in about half an hour… she went off to powder her… powder her hands or something… women… er… never came back.
Basil: What a shame.
The Major: And the strange thing was… throughout the morning she kept referring to the Indians as niggers. “No no no,” I said, “the niggers are the West Indians. These people are wogs.” “No, no,” she said. “All cricketers are niggers.”
Basil: They do get awfully confused, don’t they? They’re not thinkers. I see it with Sybil everyday.
The Major: I do wish I could remember her name. She’s still got my wallet.
Basil: As I was saying, no capacity for logical thought.
The Major: Who?
Basil: Women.
The Major: Oh yes, yes… I thought you meant Indians.

Gammelmormor nu med gammelmorfar

Söndagen den 3 augusti vid halv 2 sÄ somnade Gammelmormor Àntligen in och slapp ha ont i hela kroppen lÀngre.
Vi tror att hon nu har hittat gammelmorfar och att de kramas och mÄr bra.
Hon fick diagnosen cancer veckan innan hon dog och först pÄ söndagsmorgonen ville hon prata om det och hade accepterat diagnosen. Tess var med henne hela förmiddagen och pratade och hjÀlpte till pÄ sjukhuset. Skönt att fÄ vara med henne en lÀngre stund och hinna sÀga hejdÄ.
Begravningen sker den 21 augusti i gamla kyrkan.

Hemresa frÄn Italien

En weird dag nĂ€r vi flög hem frĂ„n Italien i somras hĂ€nde detta…med extra mkt tid berĂ€knad för bilresa frĂ„n Orbetello till Fiumicino Aeroporto, hastighetsrekord pĂ„ att ta sig till gaten pĂ„ Fiumicino och lĂ„ngsammaste rekord av Italienska vĂ€gverket för att stĂ€da upp efter bilolycka.

Ja, var börjar jag?
Vi var inbokade med SAS-flighten 19.00 direkt till Stockholm söndagen den 13:e juli.
Hubbie checkade in oss redan pÄ lördagkvÀllen via internet och vi bestÀmde att svÀrmor skulle köra oss till flyget redan vid 3-tiden. I goooood tid dÄ vi vet att det kan vara lite köer pÄ motorvÀgen mot Rom pÄ söndagar och Àven för att den kÀre maken suktade pÄ lite tid pÄ flygplatsen för att kunna köpa sig en iPhone.
SÄ lÄngt allt gott.
Vi startade kvart över frĂ„n via Gioberti och körde pĂ„ bra, tills vi stötte pĂ„ lite köer precis före motorvĂ€gen började. Och nĂ€r vi vĂ€l körde pĂ„ motorvĂ€gen sĂ„ stĂ„r det en skylt om att det Ă€r en olycka som har skett…inte kunde vi i vĂ„r vĂ€rsta fantasier tro att det skulle drabba oss sĂ„ mkt.
PÄ med radion för att höra pÄ uppdateringar om trafiken, men inte ett ljud om olyckan eller annat. DÄ plötsligt tar det tvÀrstopp i trafiken och vi stÄr stilla. LÀnge. Och Ànnu lÀngre. Hubbie tar fram datorn och börjar leta fram telefonummer till SAS/flygplatsen och Àven leta pÄ vÀgverkets sajt om information om olyckan som vi var sÄ lÄngt ifrÄn att vi inte sÄg ngt av den alls. VÀgverkets sajt har ingen info whatsoever. 1h senare fortfarande stilla. Jag gÄr ut och börjar plocka om klÀnningar till ungarnas handbagage för att kunna ha en försÀkring om att ha ngt pÄ mig vid kommande bröllopet mellan den hjÀrnskadade och hennes grodman:).
Senare…
Ja faktiskt 1h och 45 min senare sĂ„ börjar vi rulla igen…förbi skylten Roma 5o…rulla var rĂ€tta ordet för vi kom nog inte upp i mer Ă€n 30km/h den första halvtimmen. Tills vi rullat förbi sjĂ€lva olycksplatsen.
DÄ slÀppte det och svÀrmor steppade hÄrt pÄ gasen, vilket hon inte Àr rÀdd för tack o lov.
VÄr instÀllning i bilen var nu att ja, vi Äker till flygplatsen och ser om de kan boka om oss till typ Köpenhamn imorron sÄ kanske vi kan ta tÄget hem i vÀrst fall dÀrifrÄn. 18.52 ringer svÀrfar och berÀttar ivrigt att de har Ànnu inte boardat och att han hÄller tummarna.
Aha, nya tankar…vi anlĂ€nder till avgĂ„ngshall B 18.55! Rusar in till disken för SAS avgĂ„ngar till Arl och Cph, dock ingen personla dĂ€r. Maken lĂ€mnar oss en stund för att leta efter en SAS-help desk ngn annanstans, men Ă„terkommer och pekar Ă„t motsatt hĂ„ll, vi ska rusa dit istĂ€llet. och kommer fram till en star alliance desk med 2 upptagna italienare. VĂ€nta, vĂ€nta, vĂ€nta Ă€r inget vi har tid med. Dock förstĂ„r tjejen bakom en av diskarna att vi nog har lite brĂ„ttom och lĂ„ter oss komma fram. Hon inser dilemmat och ringer till gaten: Nej de har fortfarande inte Ă„kt. Hon kan inte lova ngt, men om vi springer….sĂ„ kanske. Det var vi beredda pĂ„ för vĂ„ra tvĂ„ +20kgs vĂ€skor Ă€r fortfarande kvar i svĂ€rmors baklucka och vi har bara varsin handbagagevĂ€ska och de 2 kidsen. Lyckligtvis Ă€r den Ă€ldsta iklĂ€dd sina snabba gymnastikskor och han nyttjar dem och sina lĂ„nga ben vĂ€l.
Vilken gate hinner vi ropa samtidigt som vi börjar springa, B10…
Första fram till sĂ€kerhetsavspĂ€rrningen – under alla avspĂ€rrningar (vilket var typ 10) sen fram till den kortaste kön. Igenom med ungarna och tur nog sĂ„ ville de inte kolla pĂ„ vare sig makens dator eller yngste sonens leksakspistoler (som annars alltid Ă€r klockrent att de vill titta pĂ„).
Titta efter B10 – Ă€r kommandot till ungarna och sĂ„ springer vi för allt vi orkar. SjĂ€lvklart med mig som packĂ„sna, dvs min egen vĂ€ska, samt en i varje hand tillhörande barnen.
Fram till gaten efter en del sicksackande…och JA – de har vĂ€ntat pĂ„ oss och vi fĂ„r komma ombord.
Äldsta sonen blev sĂ„ glad nĂ€r han spĂ€nde fast sig att ögonen tĂ„rades pĂ„ honom.
TyvĂ€rr ingen iPhone eller annat shoppande, och inte heller nga sommarklĂ€der för kidsen eller tandborstar mm, men hem kom vi allt och det var riktigt skönt att bara passera förbi rullbanden med vĂ€skor…som maken sa: Vi kanske ska pröva att bara resa mer med handbagage fortsĂ€ttningsvis:)

Helt klart ett annorlunda minne för livet – och definitivt görbart;)

Arrevederci Orbetello,
T